JULIETTE LEWIS AND THE NEW ROMANTIQUES - “Terra Incognita” ****

Natural Born Killers, From Dusk Till Dawn och Kalifornia, ja JULIETTE LEWIS' bedrifter på bioduken är många. Med kompbandet THE LICKS och albumet ”Four on the Floor” fick hon sitt bejublande genombrott 2006. Men denna gången återvänder hon med ett annat band. Anledningen ska visst vara att hon inte tyckte att kreativiteten och gränserna längre flödade med THE LICKS. Istället har hon utforskat nya marker där ledord som groove och psykedelia fått bestämma riktning på resultatet.

Producent på denna nya giv är Omar Rodriguez Lopez (gitarrist i THE MARS VOLTA) som verkligen har satt sin prägel på albumet. Resultatet är en ambient och progressiv känsla. Lyssna på Junkyard Heart och upplev Omars riviga energi. Eller Female Persecution, ett reciterande stycke med en hypnotiserande förmåga.

Juliette har vänt catchigheten ryggen och istället trätt in i okänt landskap, som albumets titel indikerar. Rösten är själsligt blottande men med en släggas slagkraft. Den skvallrar om självupplevt himmel, helvete, gråt, tröst, misstag och mognad. Hennes lyrik blir därför ingen kliché.

Under mina många resor genom ”Terra Incognita” stelnar jag ofta till. Visst är det ibland trevande och Bambi-skakigt när Juliette låter skör, till exempel i Suicide Dive Bombers. Men skivan är smart och som skapt för lång hållbarhetstid. Är du som jag och föredrar en öppen själ framför glossiga förpackningar, kommer även du trilla dit.

Censurera inte dina öron från denna dam!



Text: Banesa Martinez
Länk: http://www.myspace.com/juliettelewis

Bolag: Roadrunner Records

THE BLACK DAHLIA MURDER "Deflorate" ****

Oj så fel man kan ha. Jag vågar inte ens läsa min nedskrivning av jänkarnas förra släpp "Nocturnal". Jag nöjer mig bara med att säga att jag inte hade någon större koll på bandet och skrev recensionen i all sin hast. Ska någon rättvisa skippas denna gång behövs bättre koll på gruppen. Och det har jag nu.

Det är lustigt hur man kan ändra en så pass tvär uppfattning om ett band. Och deras skivomslag. För det var faktiskt det konstnärliga omslaget som var anledningen till att jag överhuvudtaget brydde mig upp att kolla upp bandet igen. Jag hade ju redan skrivit ned dem. Det IRON MAIDEN-ska konststycket fångade min uppmärksamhet direkt (tänk er en morbidare version av "Powerslave" och ni fattar) och speglar tydligt vad bandet vill säga med "Deflorate". Många är de som vill säga att THE BLACK DAHLIA MURDER är ett AT THE GATES för 2000-talet. Jag har aldrig riktigt förstått denna jämförelse utan går hellre så pass långt att säga att bandets musik är en utflippad och extremare version av just IRON MAIDEN. Förvisso, är detta death metal, om än med otroligt mycket fler melodiska utsvävningar där episka gitarrleads och solon för mina tankar till en svunnen era cirka 20 år bakåt i tiden. Då svensk döds erövrade världsherraväldet.

THE BLACK DAHLIA MURDER är ett band som jag precis vill ha det; talangfulla killar som slås om att få visa upp sig över hela skivan, brutala som en romersk soldat, tunga som en svensk lagbok men med så pass mycket självdistans till sig själva och musicerandet att det inte kan slå fel. Egentligen borde jag inte gilla detta då musik som enbart baseras på bpm och där sångaren låter som en kåt och pilsk chihuahua inte går hem hos mig. Men Trevor Strnads alternerande mellan bottenlösa ljudliga avkommor och falsettliknande growl skapar en skön balans och variation i sången jag bara kommit att älska. Singeln Necropolis är ett tydligt exempel på detta. Kolla även in videon så förstår ni vad jag menar med självironi. Med sköna låttitlar som Denounced, Disgraced och Christ Deformed kittlar bandet mig på precis rätt ställe och jag kan inte sluta lyssna på "Deflorate".

Text: Tomasz Swiesciak
Betyg: ****
Bolag: Metal Blade

FUZZ MANTA - "Smoke Rings" *****

Danskarna kan till en början verka lite harmlösa och mainstream med de inledande radioriffen. Likt titelspåret som även det naglar sig fast med catchiga grepp. Lyckligtvis utvecklas låten till en sorts hyllning till THE DOORS trots sin skepnad av glödhet hårdrock. FUZZ MANTAs färgspektrum är så kontrastrikt att de håller mig intresserad alltigenom albumet.



Det som utmärker denna kvintett från Köpenhamn är den heliga treenigheten. Ett gungigt fuzzsound med djupa rötter i 70-talets progressiva hårdrock och en lyrik som håller samma kvalitet som kompositionerna. Till sist, en kvinnlig sångare som knäcker de flesta i genren är i sig självt berusande. De sparar minsann heller inte på pungkrossarriffen.



Fröken FUZZ MANTA, Lene Kjær Hvillum, har en känslorik röst som vågar vara dynamisk. Hon ömsom ger dig kärlek med sin vänhet, ömsom kraft med sitt jävlarannamma. Jag vill bara gråta av glädje! När bandet slutligen knyter ihop fuzzsäcken med Over The Mountain cementerar de bara toppbetyget ytterligare. Vartenda spår på debutplattan är nämligen som en skänk från ovan.


Skäm bort dig med detta groovekalas som definitivt ger en uppladdning i höstrusk och slask.





Text: Banesa Martinez
Länk: www.myspace.com/fuzzmanta
Bolag: Bad Deal Agency

BABY WOODROSE - "S/T" ****

Effekterna av det musikaliska innehållet smyger sig på lyssnaren precis som omslaget. När jag väl fastnat för skivan fick jag svårt att lägga den ifrån mig. Just som med konvolutets minimalistiska och psykedeliska formgivning. Med denna sjätte fullängdare sedan 2001 hypnotiserar BABY WOODROSE.



Tydlig kapten på denna danska sinnesvidgande rocktripp är frontmannen Lorenzo Woodrose. Hans talanger sträcker sig från sång och gitarrlir till komposition och textskrivande. Det jag saknar är ytterligare klös i rockens namn. Speciellt då mitt intresse avtar i spår som Open Up Your Heart. Där flyter innehåll mer eller mindre ihop till ett tamt potpurri utan tillräckligt många kontraster.



Det svämmar över av favoriter på "Baby Woodrose". Främst Fortune Teller, Emily, Changes Everywhere, No Mas, men speciellt Scorpio. En surrealistisk känsla uppstår av pärlande toner från pianot och en akustisk gitarr tillsammans med Lorenzos sång. Kraftfull, men samtidigt mild och självutlämnande. Totalt golvad av Scorpio bara njuter jag, om och om igen. Precis som den avslutande strofen påpekar; "-That girl, she just can't get enough".



Text: Banesa Martinez
URL: www.myspace.com/babywoodrose
Bolag: Bad Afro Records
Release: 14 september

THE TELSTAR SOUND DRONE - Demo/EP *****

Solkatter, smekningar och sensualism. THE TELSTAR SOUND DRONE från Köpenhamn sköljer ljuva minnesbilder och längtan efter dig. Med både finess och ”trippighet” lyckas de hålla sig på banan utan att falla över.

Musiken låter retro men de nya influenserna hörs också väldigt tydligt. Ljudbilden sticker ut och är allt annat än lättsmälta. Som tur är knivigare än allt på kommersiell radio. Förutom möjligtvis öppnande On Your Back Baby.

Det andra spåret får det att kittlas inombords av sin obskyra kostym på 1 minut och 58 sekunder. Nursery Rhymes tar vid och det doftar PINK FLOYD och BEATLES långt långt bort tillsammans med en djärv stickande sådan från 00-talet. Medryckande Light Around ger dig ett hejdundrandes rus av sin visionära komposition när den flexar sina musikaliska vingar.

När en EP, eller demo för den delen, får betyget 5 av 5 beror det på att den andas ett helhetskoncept. Tanken bakom varje spår och hur de träder in i varandra. Så är det i denna danska trios fall. En röd tråd att följa så att säga. På THE TELSTAR SOUND DRONEs självutgivna EP skippar de tråden och rullar istället ut den blodröda mattan framför lyssnaren.



Text: Banesa Martinez
Länk: www.myspace.com/telstarsounddrone
För dig som gillar: BABY WOODROSE, THE FUGS och PINK FLOYD

SPIRITS OF THE DEAD - "S/T" ****

Det är svårt att sätta fingret på vilket SPIRITS OF THE DEADs musikaliska recept är. "Psychedelic-stoner-folk-rock" enligt MySpace-sidan. En mer utsvävad beskrivning är att de skapar rock med en sökande blick i horisonten, bombastiska nedslag med högerfot och böljande tyger längs med siluetten. Detta tillsammans med en lyrik som är lika bestämd och berusande som kompositionerna.


Inledande White Lady/ Black Rave tilltar med H1N1-virusets effekt och bär med sig överraskningar till dina öron i åtta minuter. I Red blir bandets mentala vidder tydliga via instrumentlekar och en sorts domedagskänsla. Medan Traveller In Time transformeras från kikare till kalejdoskop via mullrande gitarr, obskyra bakgrundsljud och stämningsfyllda mellanspel.


Sångaren Ragnar Vikse tar sin roll på allvar. Han uppnår en tillfredsställande jämvikt mellan att låta som ESKOBARs Daniel Bellqvist och WOLFMOTHERs Andrew Stockdale. Trots att de bara har sju spår på sig imponerar kvartetten med sitt debutalbum. Ibland blir musiken lite för lugn, men det är ändå uppenbart att "Spirits Of The Dead" är en skiva som växer med varje lyssning.


Text: Banesa Martinez
URL: http://www.myspace.com/spiritsofthedeadmusic
Line-up: Ole Øvstedal (gitarr), Ragnar Vikse (sång), Geir Thorstensen (trummor) och Deadly Nightshade (bas, keyboard)
Finns på Spotify: Ja

MELAINA - "S/T" ***

"- Melonia, Melonia!", de glada utropen från animerade "Resan till Melonia" (1989) ekar i mitt huvud. Parallellerna till denna innerliga kreation från skånska PennFilm Studio är ganska självklara. Den svenska kvintetten delar drömska scenarion, känslorika stycken och en förnimmelse av godhet med filmen.

MELAINA spelar en alternativ, progressiv och melodiös hårdrock. Känslor flödar, främst mjuka, melankoliska sådana, men även de med aggression och ångest. "-The grey trees are coloured by my grey eyes, and I'm just getting more and more scared of myself" från All over my sight är en del av debutskivans självutlämnande lyrik.

Till nästa gång vill jag ha mer "umpf" i sången och mer jävlarannamma i instrumentens exekution. Men framförallt, en avskalning i genrer. En snävare stig för att bättre kunna uppskatta deras finess.

Men även om MELAINAs sound inte matchar mitt tycke till fullo, så ska det inte tolkas som att kompositionerna är mediokra eller otillräckliga. För de som redan är hängivna stilen kommer nämligen denna platta smälla högt!



Text: Banesa Martinez
URL: www.melainamusic.com & www.myspace.com/melainamusic
Line-up: Emil (sång, gitarr), Kristoffer (trummor, bakgrundssång), Micael (gitarr, synth), Niklas (gitarr) och Sami (bas)
Bolag: Music Place Europe

And you will know us by the trail of dead "the century of self" **

Det är en tung symfoni som smyger sig på i första spåret på bandets 6:e skivsläpp, och just denna ljudbild fyller dom första låtarna på skivan. Det låter fel att beskriva det som symfonirock men det är väl just det dom bjuder på, fast inte inom ramarna för hur det då brukar låta. Dom lyckas få fram ett ovanligt dynamiskt ljud med sina ihärdiga trummor, dunkla tunga piano & kontrollerade skrik. Vill inte säga att det är bra, inte dåligt heller. Först när jag hör tredje & fjärde spåren Isis Unveiled & Halcyon Days känner jag igen låt-kvalitén jag minns att detta band bjöd på för 7år sedan och får upp förhoppningarna. Men det är inte direkt med glädje jag plöjer igenom resten av låtarna på skivan. Hade någon form av förhoppning om att den kanske hade lite mer att erbjuda, men blev ganska besviken och hoppar oengagerat från låt till låt för att tillslut erkänna att den inte gav mig någonting.

 

Ger skivan en chans till, bara för att kanske kunna ångra mig. Men det är bara att inse att dom gjorde ett mästerverk för länge sedan, rättare sagt 2002 då dom släppte"source tags & codes" med fantastiska låtar som How near how far &another morning stoner. Vilket misstag, denna skivan tänker jag glömma bort.

Text: Lisa Bünger

Betyg: **

Bolag: BOR

Länk: http://www.myspace.com/trailofdead 

GOD DETHRONED – Passiondale ***

De har hängt med länge nu, holländarna i GOD DETHRONED. I snart 20 år har bandet släppt skivor innehållande mestadels jämn och kvalitativ Death Metal, med stänk av den mörkare sidan. Aldrig har det ordentliga genombrottet fallit riktigt fullt ut, men det har heller aldrig blivit platt pannkaka.

Kronjuvelen ”Ravenous” (2001) är en milstolpe i bandets historia, delvis tack vare fantomtrummisen Tony Laureanos medverkan, och kommer aldrig petas ned från piedestalen av bandet själv, men nya ”Passiondale” känns i alla fall som en god konkurrent mot det nederländarna presterat på senare år.

Skivan, vars lyrik behandlar första världskriget ur en objektiv åskådares ögon är bäst när det trampas på gaspedalen och den typiska GOD DETHRONED-känslan, med Henri ”The Serpent King” Sattlers riviga och något utdragna sång svävar över musiken. Givetvis finns det utrymme för gnällspiken också, och tro mig det är inte helt obefogat!

Det är av tre anledningar helt ofattbart att bandet väljer att blanda in vanlig sång mellan dödsrosslingarna:
1: Det låter skit.
2: Det är töntigt.
3: Det kommer inte att tillföra några nya, unga och lättflirtade fans som vill tapetsera sina pojk/flickrum med poster där bandets nunor står i fokus.

Betyg ***

Text: Manne Påhlsson

Länk: http://www.myspace.com/villavampiria

TRUCKFIGHTERS - "Mania" *****

Till sitt andra album, "Phi" (2007), hade Örebroarna utvecklats i ljusets hastighet från debutalbumets rätt plottriga och trevande ljudkompott till en futuristisk fuzz rock. På det tredje släppet är nu soundet och signumen än mer renodlade och tveklösa.

Om föregångaren var ett musikaliskt ode till jazztobaken med sina tunga och dova spår är “Mania” pionjär åt moder jords ogräs. Ett naturligt och sinnesvidgande alster med dynamiska kompositioner. Som det åttonde och avslutande spåret Blackness. Där är instrumentens dans en trefaldig njutning; smakfull, kraftfull och själfull. Det gör mig fullständigt upprymd!

I ett försök att belysa det tveksamma med senaste skapelsen är det att Ozos stämma stundtals låter som Jocke Bergs (KENT) lealösa.

Med hela 13 minuter tar Majestic stor plats på albumet. Ett välförtjänt utrymme som får mig att baxna av välbehag när mullrande instrument tornar sig uppåt med hjälp av mina högtalare. Efterföljande Monster är ett bedårande och djärvt spår. Med sin framträdande akustiska gitarr och härliga stämning tar den snabbt plats som det självklara ljudspåret till sommaren 2009.

När skivor som "Mania" får fritt spelrum känns livet fulländat. Ge dig hän du med!


Text: Banesa Martinez

Länk: www.myspace.com/truckfighters

Skivbolag: FUZZORAMA Records

För dig som gillar: FU MANCHU, TOOL…

Release: 22 maj